Jag har ägnat större delen av mitt liv åt att studera och förstå mänskligt beteende i praktiken. Långt innan det blev mitt yrke. Tidigt såg jag ett återkommande mönster mellan hur människor beskriver sig själva och hur de faktiskt agerar, särskilt under upplevd press. Det gapet väckte min nyfikenhet. Varför gör människor inte vad de själva säger sig vilja, trots kompetens, goda intentioner och tillgång till kunskap? Vad är det som styr oss? Svaret ligger sällan i omständigheterna, utan i hur de tolkas. För press är subjektivt. Samma situation kan upplevas som överväldigande för en person och fullt hanterbar för en annan. Det avgörande är människors emotionella kapacitet. Den påverkar förmågan att behålla omdöme, riktning och handlingsfrihet när det invanda utmanas.
Människan har alltid levt under press och behövt anpassa sin kapacitet till nya krav. Vår tid är inget undantag. Därför är det inte världen som har blivit för krävande, det är de förmågor och strategier vi lutar oss mot som inte längre räcker. Mitt bidrag är att synliggöra det osynliga i mänskligt beteende. Det som begränsar perspektiv, förskjuter ansvar och låser beteenden för att skydda det bekanta. Inte av illvilja, utan av ett djupt mänskligt behov av trygghet. Omedvetna beteenden som ofta resulterar i att konflikter eskalerar, förtroende urholkas, och beslut fattas reaktivt istället för strategiskt.
Min bakgrund är beteendevetenskaplig, med fokus på psykologi och kommunikation. Men det som särskiljer mitt arbete är inte utbildningen i sig, utan hur jag använder den. Jag rör mig konsekvent mellan det rationella och emotionella, växlar mellan analys och mänsklighet. För mig är det ingen motsättning. Hjärta och hjärna måste samarbeta för balans. En kapacitet som kräver träning i emotionell intelligens, vilket är mitt specialistområde. Många ser det som en mjuk färdighet. Jag ser det som en kritisk kärnkompetens som avgör hur vi leder, fattar beslut och påverkar vår omgivning - nu och framåt!
